Ett mail från en vän

Ibland får man en käftsmäll. Idag var en sån dag. Jag fick ett mail av en vän som jag inte hann träffa i helgen när hon var i stan på genomresa. Hon är besviken på mig för att jag inte tog mig tid att träffa henne. För att jag inte stuvade om i min proppfulla kalender, som hon kallade det. Jag hade inte en aning om att hon var besviken på mig för detta. Nej jag hann inte träffa henne. Hann och hann, jag prioriterade bort det. Jag prioriterade bort det till förmån för min egen lathet och mina barn. En körig vecka och en ovilja att ta mig in till stan med barnen i släptåg för en fika. Det här ger mig såklart lite ångest för att jag inte värdesätter mina vänner mer. Men också lite irritation för att det så enkelt går att döma ngn som inte lever som en själv. Det är enkelt att anta att alla har samma möjligheter som en själv. Jag har själv varit likadan. Dömt andra som inte lyckas lika bra som jag, som inte har samma koll som jag. Minns att jag blev arg på en annan vän som inte kunder komma och hälsa på en helg för att hon hade så fullt sjå med att vara mamma till en liten bebis. Hur jag tyckte att hon krånglade till det för mycket och borde vara mer lättsam som jag. Hon blev ledsen. Så klart. Varför är vi så snabba att döma andra hela tiden? Varför kan vi inte bara försöka förstå? Eller bara acceptera om vi inte förstår?  Den här vännen, som är besviken på mig, har ofta velat tvinga på sina värderingar på mig. Jag borde inte amma, det är ojämställt, jag borde potträna min bebis, det börjar bli dags. Jag borde det och det. Hon verkar nånstans förakta mitt val av stad och liv. Jag är inte tillräckligt jämställd antagligen. Men alltså, vem är jämställd? Och sen, varför inte stötta istället för att ställa krav?

Jag önskar många saker osagda och ogjorda i mitt förflutna. Kanske borde jag valt annorlunda från första början. Men jag visste inte bättre då. Med facit i hand kan jag ångra saker, men när man är där man är så är det svårt att tjuvkika i facit. Livet funkar inte så. Jag hoppas att jag en dag kommer att kunna fokusera mer på mig själv och mina vänner. Jag hoppas att de vänner som är äkta stannar kvar, inte överger mig för att jag inte hinner med dem. Jag hoppas att det blir lättare att prioritera annorlunda framöver. Just nu är jag där jag är och måste få hjulet att snurra, vare sig jag vill eller inte.